Mina traditioner

Julen likt alla andra traditioner är i ständig förvandling, under den senaste tiden har vissa företeelser diskuterats flitigt i sociala medier. Det har rört sig om ett lucia tåg där pepparkaksgubbar blev förbjudna för att sedan tillåtas och Disneys klippt om deras traditionella julprogram. Idag skriver Oskar Sjöström på DN Debatt om hur föränderlig jultraditionen varit under de senaste 100 åren. Läs artikeln här. Om ni vill läsa en bra blogg inlägg om debatten på sociala medier rekommenderar jag denna av Sanna Rayman, läs den här. 

Min dotter i sin present från sankt Nikolaus. I år hade hon varit
extra snäll och fick en signerad tröja från IFK Göteborg.

Jag själv har svårt att förlika mig med den grupp som desperat vill hålla kvar vid en gemensam tradition, där alla ska fira samma högtider på samma sätt. Jag är liberal och vill leva i ett liberalt land. Det betyder att vi måste komma ifrån dessa kollektivistiska krav hur och vad som ska firas. Det sammanhållande kittet i landet kan inte vara julen eller andra högtider utan måste vara en liberal konstitution som ger alla människor samma rättigheter och lika möjligheter. Det är detta som ska hålla oss samman.

De traditioner som vi firar bör vara lika olika, som vi människor är olika. Tänk om vi kunde fira de högtider som vi själva uppfattade som meningsfulla istället för att fira dem som andra förväntade av oss. Tänk om vi firade kända högtider på vårt personliga sätt, utan ett tvång om att prestera den perfekta ” TV julen”.

Jag personligen ser min årliga resa med mina barndomsvänner till Norge som en lika viktig tradition som lucia. Jag anser att gå med min bror på IFK Göteborgs hemmamatcher som en viktig familjetradition. Jag införde i år en ny trevlig tradition från min sambos hemland Tjeckien då vi den 6 december firade sankt Nikolaus. Vår dotter får då en liten present som sankt Nikolaus lagt utanför dörren. Förhoppningsvis fortsätter min dotter vara snäll så hon slipper få stenkol istället för presenter i framtiden.

Jag skulle idag på jul önska mig att vi blir lite mer individualistiska och firar de saker vi tycker är viktiga på vårt egna sätt och slutar vara så upprörda över hur andra vill ha sina traditioner. Den dag som Sverige slutar vara ett kollektiv som ska göra allt på samma sätt samtidigt, skulle bli en lycklig dag för mig.

Här skriver två från KD om totala motsatsen till denna text, vill du läsa vad de har att säga läs den här.