Bilens vara eller icke vara, det är frågan

En hård strid om bilens vara eller icke vara pågår i Göteborg. Här skriver M och Kd bilens lov på GP debatt. Tidigare har de rödgröna förklarat bilens död och bytt inriktning på hur många parkeringar som ska byggas när nya hus byggs.

Liberalerna och jag intar en tredje linje som bygger på marknadskrafter, miljön och framtidstro. Läs en debattartikel i ämnet här, här och här.

Lika benhårt som M och Kd vill ha in massbilismen i Göteborgs centrum lika benhårt vill de rödgröna ha bort bilen. Det rödgröna hatet mot bilen förblindar dem och gör allt för att omöjliggöra transporter. Det blir enkelriktat, smala gator och återvändsgränder. Trafiken ska samlas på leder som blir till ogenomträngliga barriärer i stadsväven. Trotts deras goda intentioner att minska på biltrafiken använder de fel metoder och fastnar i gamla mönster när de planerar nya stadsdelar i Göteborg.

I den täta blandstaden minskar behovet av bilen, kan vi bygga
ut den täta blandstaden till Frihamnen och vidare längs med
älvstranden minskar människors behov av bil.

Frihamnen är ett utmärkt exempel på detta feltänk. För att minska biltrafiken planeras Frihamnen utan genomfartstrafik och med få parkeringsplatser. Men är det inte på precis detta sätt som miljonprogrammen planerades? Med bostadshus omringade av parkeringar och med leder runt om. Det som hände var att det gick utmärkt att röra sig inom området men blev svårt utan bil att röra sig utanför den bilfriazonen.

Vi behöver minska biltrafiken men öka mobiliteten. I framtiden behöver vi transportera oss mer och snabbare inte mindre och långsammare. Samtidigt behöver vi bygga framtidens stad där vi bor och arbetar och umgås nära varandra för att både minska behovet av förflyttning men även för att öka möten och umgänge med olika människor.

På frihamnen måste planeringen utgå ifrån täthet och en blandstad där olika funktioner samexisterar på en liten yta. Då utnyttjas vägar och kollektivtrafik effektivast. Samtidigt måste det finnas flexibilitet så att människor kan byta arbete, bostad, skolor och fritidsintresse utan att behöva flytta, då krävs mobilitet. Man måste kunna röra sig genom Frihamnen, komma till och från området snabbt och smidigt. Då fungerar inte den planerade leden runt om Frihamnen utan vägar och kollektivtrafik måste gå igenom området. Genom ett finmaskigt vägnät mer 50 vägar, cykelfartsgator och gångfartsgator. Vägarna behövs för bussar och transporter ska komma fram. I den täta blandstaden behöver vi inte försvåra för bilen utan den blir onödig och människor väljer bort den till fördel för bilpooler och kollektivtrafik för att det är smidigare och billigare.

Förutom det finmaskiga vägnätet behöver vi låta marknaden hantera parkeringsplatserna. Att på ett socialistiskt sätt besluta om parkeringsnormer skapar en stelhet och ett konstant för lite eller för mycket parkeringsplatser. På en öppen marknad mötes efterfrågan och utbud på ett perfekt sätt i ett pris.

Det räcker inte med ett finmaskigt vägnät och en fri marknad på parkeringsplatser, vi behöver även infrastruktursatsningar. Vi behöver fler broar över älven som dessutom är låga. Eftersom det inte går att bygga nu, bör vi planera vägarna så att det går att bygga broar den dagen Värnentrafiken dör ut. Vi måste också skapa snabb och effektiv kollektivtrafik. Enligt mig skulle vi behöva bygga en spårvagnstunnel från Hjalmar Brantingsplatsen till Lilla bommen samt koppla på spårvagnslinjen från Lindholen. En hållplats under Frihamnen med flera nedgångar skulle säkra snabb och säker kollektivtrafik till hela Frihamnen.

Miljöbilen då? Miljöbilen är ett återvänds spår.  Det är klar att det är bättre med elbilar än bensinbilar men elbilen tar lika stor plats som bensinbilen och det är det stora problemet samt att alla de metaller och ämnen som bygger elbilen är allt annat än miljövänliga. 

Även GP ledare skriver om parkeringsplatser här och om arbetstidsförkortning har jag tidigare skrivit om här. Även Expressen kastar sig in i debatten om parkeringsplatser i Göteborg, läs mer här.