Dyslektiska kåserier

I media framställs att Liberalerna har två kompetenta partiledarkandidater som en intern strid. Det blir naturligtvis en bra rubrik och är både klickvänlig och löpsedel vänlig men är det en strid? Enligt Liberalernas stadgar väljs ordförande på två år, Jan Björklunds mandatperiod går ut i höst och ett val måste ske. Både Birgitta Ohlsson och Jan Björklund har blivit nominerade och godtagit nomineringarna allt enligt stadgarna. Det finns dessutom tid för andra personer att bli nominerade och ställa upp. Under tiden som ”striden” rasar går det politiska arbetet vidare. Både Jan Björklund och Birgitta Ohlsson stöttar varandra i det politiska arbetet både internt som externt, det tydligaste är positiva tillrop och stöd i sociala medier när den andra gör något bra. Det är klar att det blir lite konkurrens när två vill ha samma jobb och båda tror att de skulle göra det bäst, detta är något vi alla politiker är vana vid och utsätts för på alla nivåer. Slutligen är det medlemmarna som a

Liberalerna tar ansvar för Göteborgs budget och lägger en budget som är långsiktigt hållbara. Till skillnad från de rödgröna presenterar vi en budget som är i balans. Vi tar ut en mindre summa från stadens alla bolag men de går till investeringar och inte till löpande utgifter. De rödgröna väljer istället att plundra företagen på 500 miljoner mer än oss och använder pengarna till löpande utgifter. Problemet med ett sådant beteende är att när lågkonjunkturen kommer, bli företagens vinster lägre samtidigt som skatteintäkterna minskar det blir då ett dubbelt bakslag och stora nedskärningar i välfärdenskärna. De rödgröna vet om att deras budget inte är långsiktigt hållbar, något som de själva skriver i sin budget, trots det fortsätter deras köpfest år efter år. Förutom en hållbar budget vill vi skapa incitament får att Göteborg ska bli en växande stad och inte vara beroende av allmosor från Stockholm för att få budgeten att gå ihop. Idag får Göteborg 2,5 miljarder från det kommunala